Skruttis med morgonvällingen.
En fin vana
Sovmorgon till 07,30. Inte illa. Vakna innan tuppen har lagt sig är nu ett minne blott, ingen är gladare än jag.
Har nyss lämnat skatterna hos dagmamman. Efter 3 sekunder var bägge barnen insatta i någon lek och vips märkte de knappt mig när jag sa hejdå och gick. Jag som trodde att Skruttis alltid skulle sakna mig, stå klistrad efter mitt ben, gråta varje gång hon såg min rygg och älska mig över allt annat, men ack så fel jag hade.
Nu ska jag göra mig färdig först till tandläkaren, sen måste jag belöna mig med något och sen ska jag till jobbet.
Men allra först ska jag fundera om jag ska baka en paj till min fina familj så det inte glömmer bort mig ikväll när jag sitter på jobbet och saknar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar